madeleinelinnea

Hundar

Ny genetisk forskning visar att det var hela 50 000 år sedan hunden och vargen var släkt med varandra. Vilket betyder att det var 50 000 år sedan hunden kom till människan. Det är inte så konstigt att man kallar hunden för människans bästa vän.

Så här kan det ha gått till när hunden kom till människan. En grupp människor satt och grillade och åt sitt kött runt en lägereld på kvällen. En grupp vargar kände doften av kött och drog sig till den. På avstånd betraktade de människorna. Plötsligt slängde någon utav människorna ut en bit kött till dem och på så vis lärde sig vargarna att hålla sig kring människornas lägereld när de åt. Till slut byggdes ett förtroende upp så att en varg vågade gå hela vägen fram till en människa och försiktigt ta en köttbit ur handen på en människa. Förtroendet ökade så pass att vargflocken och människogruppen började leva i symbios med varandra precis som människan och hunden fortsatt att göra i 50 000 år. Varför jag tror att det gått till just så här är för att hundar fortfarande idag föredrar maten från matbordet framför den i sin egen matskål, även om det är samma mat på bordet som de fått i skålen. Det är dessutom väldigt lät att lära hundar tigga vid matbordet, men väldigt svårt att få dem att sluta. Dessutom så har vi människor en lust som nästan verkar nedärvd att mata djur. Vi slänger bröd åt änder, sätter ut fågelmat åt småfåglar, ställer fram mjölk åt igelkotten och älskar att ge godbitar åt hästar och hundar.

Den forntida människan hade inte bara nytta av hunden till jakt och skydd, hunden har redan från början varit en sällskaplig vän. Forskning har visat att då en människa klappar ett tamt djur så sänks blodtrycket både hos människan som klappar och hos djuret. Kanske ett fenomen som växt fram under de tusentals år vi levt tillsammans med djuren.

Både människan och hunden verkar ha påverkats en hel del av att leva tillsammans. Hundar är otroligt duktiga på att läsa av människor, även om de kan missta sig på vissa saker som att de kan tro två personer som kramas ska börja slåss och börja skälla på dem, eftersom att två hundar som ska börja slåss stryker sig mot varandra. De flesta människor kan också förstå en hunds kroppsspråk väldigt bra utan att behöva vara forskare eller hundpsykolog för det, fast forskning kan förstås hjälpa oss på vägen. Hunden skiljer sig också från andra djur med sitt stora intresse av att söka kontakt med människor. Hunden är det är också det enda djuret som har större behov av mänskligt umgänge rent psykologiskt än av att umgås med någon av sin egen art. Allt detta leder till att hunden och människan kan ha en väldigt givande kommunikation. Hur mycket hunden egentligen förstår av vårt talade språk, det vet bara hunden själv, men de förstår förmodligen mer än vad vi tror men tanke på hur mycket man kunde lära en papegoja.

Men hur fungerar hunden då i jämförelse med människan? Ett sätt att komma lite närmare sanningen är att jämföra människans och hundens hjärnor. Den äldsta delen av hjärnan, kallas reptilhjärnan och utvecklades för mer än 200 miljoner år sedan. Den finns både hos oss, hos hunden och hos djur på så låg utvecklingsnivå som reptiler. Reptilhjärnan reglerar livsnödvändiga funktioner som andning, temperaturreglering och hjärtats rytm. Det finns även en del av reptilhjärnan som kallas hypotalamus. Den fungerar bland annat som centra för sömn, hunger törst och sexualdrift. Den har dessutom betydelse för uppkomsten av grundläggande känslor av lust, vrede och fruktan.

För mer än hundra miljarder år sedan utvecklades den tidiga däggdjurshjärnan, som även kallas för det limbiska systemet. Den finns hos alla däggdjur, alltså även människan och hunden. Det limbiska systemet hjälper oss med att sortera yttre intryck och att ordna minnesbilder i serier. Här finns även centrum för känslor av rädsla, vrede och obehag, men också välbehag och lust.  Så hittills så är hunden faktiskt precis som oss.

Skillnaden kommer med den utvecklade däggdjurshjärnan, eller storhjärnan som den också kallas.  Storhjärnan finns hos både hundar och människor, men människan har den mest utvecklade storhjärnan av alla varelser på jorden. Storhjärnans hjärnbark är det organ som ger oss förmågan att tänka. Den innehåller även centra, för den viljestyrda finmotoriken och centra där sinnesupplevelserna uppstår. Så när det gäller hjärnan är den stora skillnaden att vi är intelligentare än hundarna. Men vi måste som sagt anta att hundar och andra varelser med likartade nervsystem som oss också har likartade känslor.

Däremot så har hundar väldigt annorlunda sinnesorgan än oss, vilket gör att de upplever världen något annorlunda än vad vi gör. En hund har cirka 200 miljoner luktsinneceller, medan människan bara har 5- 10 miljoner. Hundens luktsinne är omkring en miljon gånger bättre än människans. På en strand som är 500 meter lång, 50 meter bred och 50 centimeter djup kan en vältränad hund hitta två sandkorn med en speciell lukt. Men vi människor har faktiskt bättre smaksinne än hunden, vilket är anledningen till att vi föredrar att äta vår mat långsamt medans hundar slukar en godbit i en enda tugga.

Dessutom kan hundar höra fem gånger så låga ljud som oss, vilket förstås leder till att starka ljud upplevs ännu starkare för hunden. Impulsljud som till exempel kommer av smällare medför intensiv smärta i hundens öron. Impulsljuden är så korta att man inte hinner uppfatta hela ljudstyrkan men hundar som har så känslig hörsel får en ljudsmäll rakt i öronen, därför är smällare förbjudna idag.

Hundens syn är varken bättre eller sämre än människans, bara annorlunda. Hunden ser färger sämre än människan och kan inte registrera rött över huvud taget, men däremot så ser de bättre i gråskalan än vad människor gör. Hundar har ofta svårt för att urskilja stilla stående figurer, men de är betydligt bättre på att uppfatta rörelser än vad vi människor är.

Trots att hundens hjärna är så lik människans så är sinnesorganen så olika att vi upplever världen på helt olika sätt. Allt från nyårs firande till en vanlig skogspromenad upplever hunden helt annorlunda än vad vi gör.

igår blev det först doppet i böle. det var 23 grader varmt i vattnet och hur skönt som helst: ) idag ska bara jag o stoffe ta det lungt och vara för oss själva för första gången på typ en månad.

Är vi människor unika och speciella i jämförelse med djuren? Står vi över andra levande varelser? Egenskaper som ofta påstås var speciella för människan är förmågan att hantera verktyg, använda ett symboliskt språk och känna känslor. Framför allt empati och smärta har man tvivlat på att djur kan känna. Men vilka egenskaper är det egentligen som skiljer människan ifrån djuren, och vilka egenskaper har vi gemensamt?

Den kände etologen Oskar Heinroth brukade säga: "När ni talar om djuret jämfört med människan, menar ni då en amöba eller en schimpans?". Det är meningslöst att tala om djurs tankeförmåga utan att precisera vilket djur man menar. Bara människor kan tänka i ord, men alla djur med ett centralt nervsystem kan minnas olika saker, jämföra dem med varandra och med inkommande information från sinnena, dra slutsatser av detta och lösa problem.

Hur vi ser på människan i förhållande till djuren har stor betydelse för hur vi ska behandla djur, både vilda och tama. Det har även betydelse för psykologin om man kan använda principer från etologin och sociobiologin på människor, eller tvärt om använda psykologiska principer som Maslows behovstrappa på djur.

På senare tid har forskning visat att vi inte är så unika som många gärna tror. Djur använder också redskap, schimpanser använder kvistar som de bryter till och barkar för att fiska upp larver ur myrstackar. En viss typ av hackspett använder kaktustaggar för att komma åt larver i träd och många djur, till exempel hästar, använder träd och staket för att klia sig.

När det gäller språk så är vi människor de enda som använder ett talat språk, men vi kommunicerar ju faktiskt inte bara med det utan använder precis som djuren ett kroppsspråk. Man vet inte hur stor del kroppsspråket utgör av kommunikationen mellan människor men det har många gånger visat sig att vi kan klara oss väldigt långt utan det talade språket. När jag var i Portugal till exempel kom en tant fram till mig och mina föräldrar och berättade för oss på portugisiska att vi var på väg åt fel håll och att vi skulle gå åt andra hållet. Ingen av oss förstår portugisiska, men vi förstod ändå vad hon menade. Däremot kan man känna att man saknar något om man måste leva länge utan att förstå språket i ett land.

 Sedan är det också viktigt att tänka på att det inte bara går att kommunicera med ljud och gester. För många djur är dofter en viktig del av kommunikationen och det finns till och med fiskar som kommunicerar med elektriska impulser.

 Dessutom har det gjorts experiment som visat att både schimpanser och papegojor kan lära sig vårt talade språk. Schimpanserna har visat sig kunna lära sig runt tusen tecken. Papegojan lärde sig hundra tecken men har fördelen att faktiskt kunna tala, schimpanserna har fått använda sig av tecken språk eller apparater som de kan trycka in tecken på. Genom dessa experiment kunde en schimpans berätta att hon saknade sin katt flera år efter att den dött och att en häst med betsel i munnen såg ledsen ut. Papegojan däremot ställde sig framför en spegel och frågade; "viken färg?". "Grå" svarade forskarna, och därefter kallade han sitt favoritgodis solrosfrö för grå nöt. om man kan lära både en schimpans och en papegoja vårt talade språk, hur många djur däremellan borde det då inte gå att lära? Hundar som lever så nära oss och som verkar har störst intresse av alla djur att söka vår kontakt förstår förmodligen mycket mer än vi tror av det vi säger. Om man tänker på att det talade språket egentligen inte har så stor betydelse för vår egen kommunikation och att de går att lära djur lite av det talade språket, då är inte skillnaderna stå stora när det gäller språk heller.

I boken Etologi skriver Sverre Sjölander att vi inte vet så mycket om djurs känsloliv av samma anledning som vi inte kan beskriva våra egna känslor så att någon som aldrig haft samma känsla skulle förstå hur det känns. Vi måste därför utgå från att de inre upplevelserna är likartade för alla djur med likartade hjärnor och nervsystem, så länge det inte finns bevis för något annat. Dessutom har senare forskning visat att djur kan känna en hel del känslor som till exempel avundsjuka och empati.

imorn tänkte jag börja lägga upp mitt tema arbete om djur och människor från psykologin som mamma har tjatat om att få läsa. sedan ska jag nog lägga upp arbetet från religionen som en del andra bett om: P

idag började min andra vecka på jobbet och imorse fick jag reda på att jag ska få jobba helt själv i tre veckor eftersom hon som jobbar med mig egentligen har blivit sjukskriven för resten av sommaren. dom sista fyra veckorna kommer iaf a tillbaka från semestern. men det här kommer bli ganska jobbigt, jag var helt slut när jag kom hem idag. ändå gör jag långt ifrån allt man ska hinna med när man är två..

 i dag gick jag upp jättetidigt för att åka till sjukhuset, eller läkarstationen som tydligen inte alls är samma sak. jag har varit extremt trött på sista tiden och sovit sjukt mkt. mamma tänkte att det kanske var blodvärdet igen, men det var det tydligen inget fel på. blodtrycket var 101/60, men det var tydligen ingen fara med det heller. så antagligen är det bara för att jag slitit ut mig så mkt de sista veckorna i skolan. nu har jag i alla fall sovit lite extra och badat hundar. lisen grinade då hon inte fick gå in i duschen på en gång eftersom jag försökte få en bra temperatur på vattnet. saga gömde sig under en stol som vanligt, då jag drog ut henne o bar in henne i duschen gjorde hon ynkliga små ljud..

idag fick jag två extra flumpoäng. ett för att jag inte lyssnade på vart jag skulle efter att ha pratat med dom på läkarstationen och ett till för att knappt hitta tillbaka till utgången efter att ha gått ut ifrån sjuksköterskans rum.