madeleinelinnea

redan snöbollskrig? nej, det är bara lisen som hoppar genom däcket.

 

essie o wilma kan också



både saga o lisen kan sitta fint.



visst är dom fina?



här ligger alla plats, utom essie som sitter plats.

saga o lisen har en egen liten trerrängbana i skogen. tyvärr går det inte att knäppa skarpa rörelsekort med den här kameran när det är så dåligt ljur ute. o ändå var det här mitt på dan, inte så konstigt att man blir less. men idag var det som sagt sol för en gångs skull, fast nu har den gått ner igen.

Fri vilja, determinism och indeterminism

När man pratar om fri vilja i filosofin så gör man skillnad på praktisk frihet och metafysisk frihet.  Praktisk frihet innebär att kunna göra det man vill. Alla har olika grader av praktiskt frihet, de som sitter i fängelse eller rullstol har mindre frihet än en vanlig Svensson, men miljardärer har relativt stor frihet att kunna göra det de vill. Metafysisk frihet är det man ofta kallar fri vilja. Det innebär att man är helt ansvarig för sina handlingar. Oavsett vad som hänt tidigare så kan man välja helt själv (men fortfarande inom vissa begränsningar, vi kan inte hoppa ut genom ett fönster och flyga) och är fortfarande ansvarig för vad man gör av nuet. Det är lätt att metafysisk frihet och praktisk frihet går in i varandra, men det är framför allt ansvaret som diskuteras när man pratar om den fria viljan. Till exempel om en man sitter i fängelse så är hans metafysiska frihet att han kan välja själv vad han ska göra av sin situation. Hans praktiska frihet är ju begränsad, men han är ju faktiskt också praktiskt fri att välja hur han ska se på sin situation. Skillnaden är att om den fria viljan nu finns så är han också ansvarig för sina val.

Determinismen innebär att allt som sker, sker på grund av orsaker. Ibland är orsakerna kända, men ofta känner vi inte till alla orsaker. Om allting som sker orsakas av det som skedde innan, så skulle inte samma sak kunnat ske om det som skedde innan varit annorlunda. Det betyder också att det som skedde vid ett visst tillfälle inte kunde ha skett annorlunda. Vilket betyder, då detta också gäller människor, att vi aldrig skulle ha kunnat göra något annorlunda. Vi kan känna som att vi har valmöjligheter, men skulle vi gå tillbaka till exakt samma tid och situation där vi gjorde något så skulle vi alltid göra precis samma sak. Alltså så styrs allt vi gör av tidigare händelser och då är det svårt att se hur vi själva kan vara ansvariga för våra handlingar om vi ändå inte kunnat göra annorlunda – vi har ingen fri vilja.

Om vi inte har någon fri vilja och inte heller kan vara ansvarig för vad vi gör så kan ju ingen heller göra sig förtjänt av straff eller belöningar. Determinister kan tycka att straff och belöningar ändå är bra eftersom de hjälper till att determinera bra handlingar. Men många vill förstås ändå inte nöja sig med att vi inte kan hållas ansvariga för våra egna handlingar.

Indeterminismen försöker försvara den fria viljan och menar att allt inte är determinerat. Vissa saker sker utan orsak som tillexempel ibland då vi gör våra val. Indeterminismen kan inte bortse från att vi oftast styrs av både biologiska, sociala och psykologiska faktorer men de anser att i alla fall några handlingar vi gör är oorsakade och därför fria. De orsakas bara av vår vilja. Problemet med detta är att om viljan är något man summerar ihop själv så är den också orsakad, men om den inte är det utan bara händer en som en nervryckning, hur kan den då vara fri? Om jag inte har några orsaker till att vilja något, hur kan jag då vilja något? Om man tänker som med determinismen och går tillbaka till exakt samma situation och tidpunkt om och om igen så kan man ju med indeterminismen göra ett nytt val varje gång. Hur vet man då att det verkligen var det man ville om man kunde ha valt vad som helst? Dessutom kan man ju tänka som Nagel säger ”om ingenting bestämmer, hur kan då jag bestämma?”.

Det finns också ett tredje alternativ att se på saken som kallas mjuk determinism. Mjuk determinism menar att allt är orsaksbestämt men så länge vi inte blir tvingade till eller hindrade från att göra något så är viljan fri. Problemet är att den viljan som beskrivs är den praktiska viljan och den anser även hård determinism vara fri.

Jean-Paul Sartre är existentialist. Hans teorier går ut på att vi människor är fria. Vi föds fria, till skillnad från ting som ”föds” till, till exempel en stol. Vår essens föregår vår existens. Men i och med att vi är fria kommer ångesten över att behöva välja och att ha ansvar för sina val. Därför försöker människor ibland låtsas som att de inte har en fri vilja, det kallas för ond tro. Ett exempel på ond tro är då människor äter kött och på frågan om varför menar att människor alltid ätit kött och därför ska det vara så. De försöker förtränga vetskapen om att de faktiskt är människor och kan överväga om en handling är moraliskt rätt eller fel och sedan välja hur de ska handla.

Det är svårt att jämföra Sartres teorier med determinismen och indeterminismen eftersom han går på problemet på ett helt annat sätt. Han utgår från hur det är att vara människa och hur man som människa upplever världen. Att vi människor är fria är något som alla människor vet och den vetskapen är minst lika viktig som någon filosofisk teori. Därför behöver inte Sartre försvara den fria viljan mot determinismen, och därför anser jag att det går att förena både determinismen och indeterminismen med existentialismen. Determinismen och indeterminismen behandlar hur världen rent teoretiskt kan fungera, medan existentialismen behandlar hur det är att vara människa och hur man bör leva som människa. Existentialismen säger alltså varken emot determinismen eller emot indeterminismen på samma sätt som de säger emot varandra. Däremot kan man diskutera vad man borde fokusera på, men existentialismen är förmodligen lättare för de flesta att relatera till i vardagen.

Jag tror faktiskt att vi som människor måste acceptera både determinismen och existentialismen. Människor har alltid sökt orsaker och skulle sällan acceptera en värld där saker sker utan orsaker. Vi till och med accepterar, eller snarare kräver, att vår egen och andras vilja har orsaker. Vi vill ofta förstå varför människor gör saker, och hur ska man kunna förstå det utan att veta orsakerna? Problemet med determinismen kommer med påståendet om att då vi inte kunnat handla annorlunda så kan vi inte hållas ansvariga för våra handlingar. Även om vi vill veta orsakerna till någons handlingar så vill vi fortfarande hålla dem ansvariga för dem. Det finns något som säger oss att trots att vi kanske inte hade kunnat handla annorlunda i just den situationen så är vi ändå ansvariga.

Många förespråkare för den fria viljan menar kort och gott att viljan är fri just för att det känns så, och att sunt förnuft säger oss det. Determinister tycker att det är ett svagt argument och hänvisar sin teori till hur den stöds av vetenskapen. De menar också att sunt förnuft har haft fel tidigare då vetenskapen har visat sig ha rätt. Men man måste faktiskt inte vända sig till vetenskapen för att förstå att allt som händer, händer på grund av vissa omständigheter. Sunt förnuft kan säga oss det också. Så sunt förnuft säger både att allt är determinerat och att viljan är fri. Hur går det ihop? Just det faktum att vi först vill veta varför någon gjort något och sedan hålla personen ansvarig säger mig att determinismen kanske har fel om att orsakerna utesluter den fria viljan, kanske behövs orsakerna för att man ska kunna tala om någon vilja över huvud taget. För som jag skrev tidigare, hur kan man vilja något om man inte har några orsaker till det?

Men även om orsakerna är nödvändiga för att vi ska ha någon vilja så kvarstår fortfarande dilemmat hur vi kan vara ansvariga om vi inte kunnat handla annorlunda. Det är ett evigt dilemma utan något sant svar och därför är det så bra att kunna använda sig av både determinism och existentialism. Determinismen är en tanke som vi förlitar oss till i stort sett varje dag då vi planerar och ifrågasätter våra liv. Existentialismen behandlar frågor om hur det är att vara människa och om vi gör vad vi kan av våra liv.

den här bilden tog jag när mamma o lisen tränade på hopp (lisen är så söt, hon gör extra konster i mellan för att visa hur duktig hon är, o hur mkt hon kan)




jag o saga tränar på rutan




jag o saga




efteråt lekte vi lite på agilitybanan




saga tog wilmas boll och gömde den i tunneln, så söt är hon; )




lisen vilar en stund (och posar lite) på pyramiden




wilma springer på balansen med mormor bredvid (jag satt för övrig och chattade med mormor på facebook igår, det ni, det gör inte ni med eran mormor: P)




essie tränade också, dock lite oklart vad..